Einar Marklund
Sex personer slöt upp vid Ängelsberg för att göra ytterligare en insats i inventeringsrutan. Trots regnvarningar från SMHI så blev det utmärkt exkursionsväder om än kanske lite väl varmt och kvavt. Kosan styrdes till Snytens station som förr var en viktig järnvägsknutpunkt. Trafiken mellan Västerås och Ludvika passerar nu stationsområdet i hög fart och sträckan mellan Ängelsberg och Norberg är numera bara en museijärnväg som sommartid trafikeras av rälsbussar på helgerna utan att stanna vid Snyten.
Järnvägsknutpunkten där gamla tiders botanister stannade till för att botanisera är numera stationslös. För den som nu besöker stationsområdet är det svårt att inse att här har stått en magnifik stationsbyggnad, se t.ex. http://www.smj.org/wp/?p=69. Det kan dock förklara de täta buskagen av kvarstående trädgårdsbuskar. En hel del av den intressanta järnvägsfloran finns också kvar på det gamla stationsområdet. Grusmarksväxter som småsporre och strimsporre och dess hybrid med gulsporre kan nämnas, liksom foderlostan som tycks följa järnvägarna.
I området, särskilt i branten väster om järnvägen och längs sjön Snytens västra strand finns såväl alm och lind som hassel och ek, vilket tyder på att berggrunden är gynnsam. Några gamla myskbocksgnagda sälgar finns längs en strandstig. Såväl klibbal som gråal och mellanformer finns. Av intresse är också förekomsten av blågran, naturligtvis planterad men några stora träd har framgångsrikt förökat sig och gett upphov till flera större eller mindre plantor.
Nästan lika stort intresse som växterna väckte det rika insektslivet i tistel- och strättabestånden på stationsområdet. Myskbockarna (stora metallgänsande långhorningar) kunde beskådas på strättorna tillsammans med en rad andra skalbaggar. Amiral, pärlemorfjärilar, blåvingar, guldvingar och bastardsvärmare (såväl sexfläckig bastadsvärmare som allmän bastardsvärmare) flög omkring bland tistlarna.
Exkursionen avslutades med en snabb vandring till en våtmark söder om stationen, vid sidan av körvägen ner till Ängelsberg. Den var alltför blöt för att beträda men på håll kunde stora bestånd av sprängört beskådas och på kärrsiljorna i kanten kröp färggranna makaonfjärilslarver. Längs vägen sågs till exempel gräddmåra, hybriden mellan gul- och stormåra.
En lyckad dag som gav en hel del nytt till rutans redan tidigare ganska omfattande artlista.